Jag och Märta var och handlade nyss. Det var riktigt mysigt faktiskt, även fast jag bar korgen (vilket jag alltid lyckas göra, när jag har minst saker i). Iallafall jag hade precis betalat och gått för att packa, det var Märtas tur sen. Hennes varor kom ner för bandet och jag packade i lugn och ro, kollade ner i min godispåse efter en godis. Sedan hör jag en röst som pratar med mig. Jag kollar upp och får panik, det är stockholmaren. Han ställer sig i samma kö som vi var i. Precis då ser Märta pizzabagaren, någon som vägrar tro på att hon är härifrån och är allmänt läskig. Märta berättade på vägen hem att hon aldrig sett mig packa i så många varor så fort. Det är ett under att vi fick med oss allt, jag var sjukt stressad. Men det måste ju ha sett väldigt fint ut. Vi skyndade oss lite diskret, lite smått springande.
Nu har vi täckt alla fönster med diverse saker (filtar, halsdukar) i ren paranoia. Tveksamt om jag vågar sova själv.