Jag antar att jag inte alls var på blogghumör. Jag har att säga, jag har gråtit till och från hela dagen. Så händelserikt har det varit.
Jag kan inte sluta tänka på Victor. Jag saknar det vi hade, grymt mycket. Jag saknar han, hur han var mot mig. Hur han är idag. Han är en av dom finaste människorna jag träffat. Helt ärligt, jag skulle kunna göra nästan vad som helst för att det ska vara vi igen. Men jag vet redan att det är hopplöst att försöka. Jag kommer bara bli ännu mera ledsen om jag "frågar" han. Jag vet vad han vill och vad han känner, inget som jag vill och känner dvs.

Idag fick jag min födelsedagspresent av Victor, efter att ha bytts pga storleken. Jag gillar den grymt mycket.