Kollar på Facebook. En obehaglig känsla kryper i kroppen, kan inte riktigt beskriva den. Men den finns där. Den är blandad med förhoppningar. Sånna dära om att det ska bli den bästa hösten osv. Jag hade liknande förhoppningar om 2010, om februari. Ja, ni som läste min blogg då vet hur det gick mot slutet. What doesn't kill you makes you stronger - så jävla sant faktiskt.
Varför har man förhoppningar egentligen? Ju högre desto hårdare fall om det inte blir så som man förväntat sig. Som att klättra i träd eller hoppa från något hopptorn. Ju högre, desto hårdare.
Jag hade bestämt mig för att inte ha några, men det sket sig. Ganska hårt.
Men på måndag börjar det. Igen. Äventyret i Älvsbyn (blir nog en bra filmtitel.. not!) Mitt andra år. Andra året på mediaprogrammet och andra året med Märta, Victor och Dmitri.

Två småkartonger står och gapar. Måste hämta tejpen.