Jag fick hem ett papper från folkan - där vi bor - och jag kände pirret i magen, samma pirr som för ungefär ett år sen. Det känns så nära. Jag trodde verkligen inte att jag skulle känna såhär för Älvsbyn av alla ställen - det är ju en liten håla! Men efter ett år, så känns det som hemma. Nog för att det kändes så bra mycket tidigare, men nu efter 7 veckor i Östersund så känns det. Jag säger hela tiden att jag åker hem, när jag åker till Älvsbyn. Hem. Ja, det är mitt hem.

Men jag vet redan att jag kommer bege mig längre ner i Sverige efter gymnasiet. För simningens skull. Och för att jag vill prova något nytt, mer erfarenheter, se mer. Men det är två år kvar. Två år som ska bli fulla av minnen.

Älvsbyn - norrbottens pärla.

♥