Hela natten och hela dagen har jag gått och oroat mig för ett sms som jag skickade till en väldigt fin person. Jag var rädd att det skulle förstöra allt som vi byggt upp. Jag kommer inte ihåg vad jag tänkte, vet inte ens om jag gjorde det, när jag läste det nu den här morgonen. Träningen gick inte bra och jag undrar om det var anledningen, att jag oroade mig så mycket. Per sa att jag inte skulle tänka så mycket på det utan det skulle ordna sig. Det gjorde det.
Jag han prata med denna person innan den läste smset, jag hade nästan turen på min sida att telefonen hade stängts av. Jag bad han att strunta i det mesta som stod för att det fanns ingen logik, ingen egentlig känsla i det.
Det gjorde han, sa att om jag behöver tid att fundera så var det bara att säga till.
Så Per hade rätt, det fanns ingenting att oroa sig för. Det var bara jag själv som skrämde upp mig.
Nu vet jag att denna fina person ändå kommer finnas här <3

v,